Blogg

Vi ska bli fyra!

Erik fyllde fem år i april, fem år! Det har gått så galet fort samtidigt som det känns som en evighet sedan han föddes. När Erik var ungefär två år började vi prata om syskon, sådär nonchalant som man lätt gör när man redan har ett barn. Planerande. Vad är bästa åldersskillnaden? När i tid passar det bra?

Vi behöll alla bebisgrejer för vem vet, snart kanske dom skulle behövas igen. Men saker och ting blir inte som man har tänkt sig och livet går inte att planera. Det har varit många år av längtan efter ett syskon. Längtan som präglats av oro, rädsla och stundvis sorg. Om det är en sak som är säker så är det att barn inte bara är något man får, inte ens när man redan har ett.

Men en dag i början av sommaren så var det plötsligt där, pluset på stickan.

Sedan den morgonen har jag haft svårt att tro att det faktiskt händer på riktigt. Så många gånger jag tagit gravtest och kastat dom i sopkorgen medan tårarna rullat över kinderna. Sorgen varje gång mensen kommit. Glädjen när den varit sen. Den känslomässiga bergochdalbanan det innebär att hoppas på ett barn är svår att beskriva.

Jag har stundvis varit nästan likgiltig inför alltihop, livrädd för att det ska tas ifrån oss eller att det inte är sant. Men förra veckan var vi på rutinultraljudet och fick se mini dansa runt där inne. Det är verkligen sant!!

VI SKA FÅ ÄRAN ATT BLI FÖRÄLDRAR IGEN & ERIK SKA FÅ BLI STOREBROR. ♡

Jag är så exalterad, glad och så oerhört oerhört tacksam.

Det här är såklart också anledningen till att det har varit så tyst på alla mina kanaler under sommaren. Tröttheten, det konstanta illamåendet och migrän har gjort att jag knappt orkat göra något. Jag blev också rekommenderad av läkare att ta det extra lugnt så jag har släppt i princip allt. Ingenting har varit viktigare.

Ska jag vara ärlig hade jag i princip gett upp hoppet. I höstas sålde vi de sista av alla bebisgrejer och jag började bearbeta tanken på att vi kanske aldrig skulle få ett till barn. Sorgen, den enorma sorgen.

Fy fan vad den har varit jobbig i perioder. Också den jobbiga känslan av att vara utelämnad åt ödet eftersom man i Sverige (eller åtminstone i Norrbotten?) inte får någon hjälp när man redan har ett barn. Inte ens utredning om vad som är fel när mensen uteblir i långa perioder.

Idag mår jag bra förutom migränen som kvarstår med jämna mellanrum. Men mini därinne mår bra och vi här ute har precis börjat fatta att det här verkligen händer. Erik är så peppad att det första han gör varje morgon är att prata med bebis.

”Godmorgon bebis. Jag älskar dig redan, vi längtar efter dig. Jag kommer älska dig tills vi dör, så du vet.”

Jag gråter varenda gång. Vilken känslomässig bergochdalbana det är att få uppleva det här igen, med världens mest fantastiska storebror som bonus. Jag hade faktiskt nästan gett upp hoppet om att vi skulle få uppleva det här.

Jag ska skriva mer om alltihop vid ett annat tillfälle, men man borde få hjälp av vården, oavsett om man har barn eller inte eller någonsin ens vill få barn. Bara för att det är så nära kopplat till ens egen hälsa.

Hur som helst, just nu vill jag bara dela glädjen med er. I januari blir vi fyra! Och till dig som också kämpat eller kämpar, Jag vet hur det känns.

Kram på er! ♡ /Amanda

Häng med på retreat i Kangos 26-28 juni

– Reklam för egen verksamhet –

Hörni, nu är det äntligen dags! För vadå? Jo, för mitt allra första Explore Together Retreat. Tjohoo! Efter många om och men har jag äntligen lyckats få till en helg som funkar med både barnvakt, anläggningen och allt annat. Det är rätt kort om tid, men jag tänker att vi prövar och kör! Jag är Så jäkla glad över att kunna bjuda in er till denna magiska helg!

En helg med tid för att landa, reflektera och fylla på med energi!

Tänk dig ett Norrbotten i sommarskrud, med midnattssol och forsande älvar. Vi håller till på Lapland Guesthouse i Kangos, alldeles intill den mäktiga Lainioälven. Förutom norrländsk sommarmagi och nätter som aldrig tar slut blir det härliga träningspass, mjuka morgonklasser, lugn meditation och god mat! Dessutom gör vi under helgen en workshop om självkärlek och förändring i tre delar.

Mitt mål är att du både ska hinna landa, reflektera och ladda med massa ny energi. Du kommer precis som du är. Man behöver inte ha någon som helst erfarenhet av träning, meditation eller något annat för att vara med. Du dyker upp precis som du är. Punkt. Kom ensam och hitta nya vänner och bekanta eller ta med dig en kompis. Vi umgås tillsammans och det finns också tid att bara vara.

 

Vi håller till på Lapland Guesthouse – Wärdshuset i Kangos

Jag blev först introducerad till den här fina pärlan av min vän Sarah för drygt ett år sedan. Sedan dess har jag varit hit tre gånger. Anläggningen drivs av Johan och Eva tillsammans med deras anställda och här bor man bra med Lainio älven just utanför. Vackra timmerhus omgivna av gröna gräsmattor, odlingar och naturen. Det här är en anläggning med få bäddar och hög service. En perfekt plats för att landa och fylla på! 

Vill du följa med på retreatet? ♡

Läs mer om helgens schema och hur du bokar här! 

Roadtrip med barn – mina bästa tips

Är du lite sugen på en roadtrip med barn, men blir kallsvettig bara av att tänka på att åka bil länge? Vi har gjort några roadtrips med Erik under hans fem år i livet. Jag har kört ensam genom hela Sverige med honom, vi har varit till Lofoten ett par gånger och varit på bilsemester i Norge. Jag älskar friheten i att ha egen bil och kunna stanna var och när man vill.

Corona har gjort att fler svenskar planerar en semester i Sverige i sommar och många planerar en bilsemester. Men att vara på roadtrip med barn är inte alltid helt enkelt. Ett par öron orkar bara höra ”är vi framme snart” ett visst antal gånger innan man vill stanna och ge upp. Men jag har några tips som kanske kan göra en roadtrip med barn lite lättare, och roligare för alla! 

 

1. Gör hela resan till ett äventyr, inte bara destinationerna!

Vi vuxna har en tendens att tänka att målet är det viktiga, var vi ska stanna och hur det ser ut där. Helst ska det vara ett PERFEKT ställe. Du vet, fin utsikt, något att göra på plats, gärna ett ställe som ’andra gillar’ så vi vet att det är ’rätt’ och kanske att tillgång till toalett och möjlighet att handla mat kan vara bra också. Men om vi bara fokuserar på var vi är på väg och att det ska vara Perfekt – missar vi den stora tjusningen med att vara på roadtrip med barn.

När vi körde genom Sverige när Erik var liten hittade vi den här fina badplatsen längs vägen. Jag körde först förbi, men vände sedan och körde tillbaka. Vi stannade här länge och det var typ den mysigaste kvällen. Helt oplanerat.

För barnen är nämligen destinationen rätt ointressant. För dom är upplevelserna ni har tillsammans under tiden viktigare och det minsta lilla kan vara nog. Att stanna och leka på en lekplats man passerar, ta en promenad i en skog eller spontant stanna svänga in och reka en strand när ni ser en badplats-skylt.

De små upplevelserna längs vägen är ofta det som vi minns mest efteråt. Att ha handduk, badkläder och torra kläder lätt tillgängligt är också ett plus! Det blir roligare för alla om vi inte tänker ”nej men inte nu, för det är så krångligt att ta fram ….”

Att stanna på en parkeringsplats och leka med stenar och springa runt en stund kan göra stor skillnad för bil-trötta barn.

 

2. Planera dagen tillsammans

Vi brukar alltid kolla på kartan tillsammans på morgonen och sen komma överens om hur länge vi ska köra innan vi stannar. Erik har noll tidsuppfattning, precis som de flesta femåringar, men har vi sagt att vi kör i två timmar så går det nästan alltid bra att köra just två timmar.

Vi brukar också kolla sträckan vi körde dagen innan, var vi stannade och så kolla efter roliga ställen att stanna på under dagen. Jag brukar också fråga honom om vad han har för förväntningar på dagen, vad han vill att vi ska göra för att det ska bli en bra dag. Oftast är det enkla grejer som att stanna vid havet (i Norge är det alltid samma), köpa glass, ta en promenad i en skog eller något annat som vi lätt gör.

När jag vet vad han förväntar sig är det lättare att göra så att han får en bra dag – vilket underlättar för oss vuxna också eftersom han är nöjd = vi är nöjda. Ni vet hur det är.

Jag tror att vi vuxna ofta kör på vårt eget race, utan att inkludera barnen i planeringen och så blir de griniga för de vet inte alls vad som händer eller var vi ska. När de blir griniga blir vi less och tycker att allt är jobbigt. Men om vi pratar om planerna tillsammans är alla med på noterna och det blir lättare att ha en bra dag!

Att stanna vid havet och fiska är alltid favorit i Norge. Oftast vill han inte hålla på så länge, så det är en liten insats men gör hela hans dag! 

 

3. Packa bilen med eftertanke

När vi åker på bilsemester eller roadtrip gör vi det oftast med planen att tälta längs vägen, speciellt i Norge är det vår absoluta favorit. När man åker på bilsemester är det mycket saker som ska med, men att måsta packa ut och om hela tiden när man behöver något är inte speciellt kul. Därför hjälper det att tänka till när man packar! Det som behövs under dagen längst ut, det ni behöver för övernattning längst in.

4. Packa i plastbackar med lock

Då är det lätt att se vad som är i lådan och på så sätt ta rätt låda direkt. Det är också lätt att packa ur bilen om man behöver något längst in. Dessutom kan backarna fungera som avlastningsyta vid fika samt kan ställas utanför bilen en stund även om det regnar utan att innehållet blir blött.

Fika i bilen är en favorit. Här uppkrupen i bagaget med filtar och liggunderlag. Ja, det blev yoghurt på filtarna men vem bryr sig? Han var nöjd, jag var nöjd. All good! 

5. Ha alltid dagens mat och fika färdigpackat i en ryggsäck.

Om det blir akut mat-kris eller om ni hittar ett perfekt ställe för lunch kan ni bara ta den färdigpackade ryggsäcken och kliva ut ur bilen. Inget ”vänta, jag ska bara fixa ditt och datt”. Det är värt att lägga några minuter extra på att förbereda det på morgonen.

Som sagt är det också guld värt att ha badkläder, handdukar och torra kläder lätt tillgängligt så att spontana bad alltid är lätta att genomföra! Blöta handdukar torkar väldigt fort hängandes över sätet på en varm bil, just saying.

 

6. Var öppen för förändringar och nya planer

Det här låter kanske för enkelt för att ens klassas som ett tips men jag tycker att jag ofta märker att folk är så inställda på ”hur det skulle vara” att man missar det fina i det som faktiskt är. De allra bästa dagarna är ofta de där tiden bara går. När man inte planerat in i minsta detalj vad man ska göra eller har tider att passa. När dagen bara flyter på och man tar allting som det kommer. Med barn vet man att ingenting blir som man planerat, så det är lika att vara inställd på det från början och se tjusningen i det.

Om vi har en tydlig vision och förväntning på varje dag och planerar därefter finns det inte utrymme för att uppskatta det där spontana och oväntade.

En sån här fin dag kan man gärna stanna länge på samma ställe. Här i Lofoten för ett par somrar sedan. 

 

7. Prata om vad som är viktigast för er alla under semestern

Är det att hinna bocka av vissa specifika platser och se så mycket som möjligt eller är det att ni har fina dagar tillsammans med mycket tid för att leka?

Om vi ska vara borta tio dagar kanske vi har en eller två nätter ’bokade’ i mitten – resten får vara oplanerade. Då har vi ett mål, men har massa tid att göra det vi känner för. Ta en annan väg, åka till det där museet som vi hört talas om eller spendera en heldag på stranden om det är fint väder. Att veta redan innan vad alla tycker är viktigt och vad alla ser fram emot gör förutsättningar bättre!

Glass, glass, glass och mera glass! Här på toppen av Narvikfjellet. Jag tror att det finns något ordspråk som lyder ”Det kan aldrig bli för mycket glass till ett barn på bilsemester”.. inte? Det borde åtminstone finnas ett sådant ordspråk!

 

8. Planera underhållning i bilen.

Ja, jag vet inte hur ni underhåller era barn i bilen men vi kör Ipad. Och billekar, sten-sax-påse, gissa-vem-jag-tänker-på och en massa annat. Ipad funkar oftast ungefär 1,5 timme, sen är han less. I Norge funkar den nästan inte alls eftersom vägarna är krokiga och han lätt mår illa.

En målarbok med kritor, något att äta på, en surfplatta och några leksaker som går att leka med när man sitter still i en bil är bra grejer. Och glöm inte hörlurar till surfplattan, vad du än gör. Hörlurar innebär att du slipper höra Paw Patrol på högsta volym hela vägen och istället kan plugga in egna hörlurar och lyssna en ljudbok eller bra musik. Win, win win!! 

Barn älskar kanske inte samma saker som oss. Att gå på långa vandringar till exempel. Men att ta liften upp, käka glass och hoppa runt på stenar i all evighet går bra. Man får helt enkelt anpassa sig.

9. Ha med alternativa sovgrejer

Alla åker kanske inte på roadtrip med målet att tälta varje natt. Men att ha med sovsäckar, liggunderlag och ett tält, även om man tänkt sova på hotell, är ingen dum idé. Dels ger det extra mycket frihet att välja var ni stannar, dels är det extra lätt att göra roliga stopp. Jag vet inte om det finns något barn som inte gillar tanken på att få stanna bilen, fälla ner sätet och lägga sig och sova?! Kanske inte en hel natt, men kanske ett par timmars stopp när det inte finns något annat. Du kan läsa, vila hjärnan och barnet/barnen kan leka/vila och kanske sova en stund.

Har ni inte plats för hela packningen kan ett täcke och en kudde räcka. Att bädda ner barnen i något de tycker är mysigt och förknippar med att sova kan vara ett perfekt sätt att få dom att göra just det, somna.

Vackra tältplatser är en fördel i Norge speciellt. Den här var fin, men inte så praktisk. För mitt i natten när tidvattnet kom var vi tvungna att flytta tältet för att inte hamna i fjorden… Meen, man lär sig av sina misstag! 

 

10. Slappna av och njut!

Om du ofta tittar på andra som är på semester och tänker att ”dom verkar ha det så lätt och avslappnat, jag vill också ha det så”, men istället känner att ingenting blir som det var tänkt. Slappna av. Ta ett djupt andetag och sänk axlarna. Det är inte så farligt om inget blir som planerat. Om barnen får fläckar på kläderna, bilen är en enda röra och allt tar mer tid än ni hade tänkt er.

Återigen, att vara fäst vid en tanke om den ’perfekta semestern’ gör ofta att vi inte uppskattar vår semester lika mycket. För att inget blir så som det var tänkt. När det egentligen var bra hela tiden. Så ta det lugnt, och njut! 

Spontana tältplatser… 

Fikapauser kan också betyda en liten stund att ta fram datorn. Här åkte vi mitt i en jobbvecka så jag jobbade lite emellanåt medan Erik roade sig med att kasta sten eller något annat kul.

Fiske vid en bro längs vägen. Man har alltid tid för ett extra stopp, en stunds fiske och en promenad. Glöm inte det!

Du kanske också vill läsa 

Det var mina enkla men ack så viktiga tips! Har du andra tips som är bra? Skriv i kommentarerna så fyller vi på med fler bra grejer! ☺️

Alla borde ha en Mood Tracker

En Mood Tracker är ett visuellt sätt att få översikt över hur man mår över tid. Alla som har dåliga dagar emellanåt, och under de dagarna känner att ALLT är dåligt, borde använda sig av en Mood Tracker. Om inte annat under en begränsad tid för att få lite perspektiv.

Jag började med Bullet Journal för ungefär två och ett halvt år sedan. Ett halvår senare hittade jag Mood Tracker för första gången och sedan dess har jag gjort en nästan varje månad. Det ger ett sådant perspektiv på de där dåliga dagarna.

På en månad kan det Kännas som att det är minst hälften dåliga dagar. Men när jag tittar tillbaka på det jag fyllt i ser jag att det bara är en handfull dåliga dagar, mot fler än fem gånger så många Bra dagar. Tydligare än så kan det inte bli!  

Det är inte svårt att göra en Mood Tracker, man måste nämligen inte göra den ”snygg”. Man kan om man vill bara göra lika många fyrkanter som det finns dagar under månaden och sen fylla i en färg i varje ruta. Eller ett mönster, om man hellre vill det. Jag har gjort massa olika varianter av min, men oftast blir det någon sorts blommor med blad. För att det är enkelt och blir snyggt.

För att göra en Mood Tracker behöver du:

  • Papper (eller kalender/anteckningsbok)
  • Bläckpenna
  • Fyra olika färgpennor

Det enklaste är att göra denna i en bok eller ett block som du alltid har med dig. Om det är din kalender, anteckningsblock eller fast som en anteckning i telefonen spelar ingen roll. Huvudsaken är att när du ska fylla i den så har du den nära, inte hemma på skrivbordet eller på ett löst papper i den där osorterade högen i köket..

 

Det första du behöver göra är att bestämma din egen ’kategorisering’ av dagarna.

I min Mood Tracker har jag valt fyra olika kategorier och tycker att någon av dessa alltid passar min dag. De har hängt med sedan första gången för två år sedan. De jag har valt är :

  1. YAY! (Jag är glad och har energi!)
  2. OK. (Allt är Ok. Varken mer eller mindre.)
  3. Trött / sjuk (Inte ledsen, bara trött. Eller sjuk helt enkelt)
  4. Ledsen / uppgiven (Dåliga dagar då det känns som att man vill dra täcket över huvudet och somna om)

Färgerna för de olika kategorierna varierar jag från månad till månad, mest efter vad som passar bäst in i månadens tema i min Bullet Journal. Huvudsaken är att jag väljer en färg till varje kategori och gör en liten ruta där jag skriver ner vilken färg som tillhör vilken känsla.

Jag har också valt att inte ha för många kategorier eftersom det bara slutar med att jag lägger för mycket tid på att ”känna efter” just vilken som passar in idag. För mig måste det vara enkelt och inte finnas för mycket utrymme för att börja väga, analysera och döma.

Vill man göra det extra tydligt i början kan det vara bra att välja en färg som ’känns’ glad för den kategorin, respektive en färg som känns ’ledsen’ till den kategorin. Översikten i slutet av månaden kan bli lättare att ta till sig då.

Sen är det bara att välja ett ”mönster” eller en layout och göra lika många rutor/grejer att fylla i som det är dagar under månaden.

Om du, som jag, lätt fastnar i att det ska vara snyggt rekommenderar jag dig att inte komplicera saker. Om du gör det, blir det kanske aldrig gjort. Ibland gör jag ett enkelt rutnät med en liten ruta för varje dag och fyller i den. Det funkar minst lika bra! För mig är det jätte viktigt att min Bullet journal inte handlar om att det ska vara SNYGGT. Utan att det ska hjälpa mig planera och hålla ordning på saker.

Om du inte kommer på något mönster, eller känner att du ändå vill lägga lite tid på en snygg layout, kan du kolla in min Mood Tracker anslagstavla på Pinterest för inspiration!

Att föra in hur mina dagar har varit under så lång tid gör att jag har fått en bättre översikt över mitt liv. Nu vet jag att de dåliga dagarna bara kommer då och då, och att de allra flesta dagar är bra eller okej. Det gör att jag har fått mycket lättare att acceptera de dåliga dagarna, för jag vet nu att de passerar.

Att en känsla som helt dominerar på måndag kan vara som bortblåst på onsdag. Allt passerar. Som vädret i fjällen, ni vet. 

Om du vill komma igång snabbt kan du ladda ner min gratis MOOD TRACKER mall här!

Det enda du behöver är en skrivare och färgpennor. Skriv ut hur många du vill så slipper du fundera över layouten och kan istället fokusera på att få det gjort. ☺️

Lycka till! Om du prövar, skriv gärna en rad så får jag höra vad du tyckte! ♡

Svar på era frågor om att starta eget

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg med fyra saker du Inte ska göra när du startar företag. I det inlägget hade jag även tänkt svara på era frågor om att starta företag, men det blev så långa svar att jag till slut delade upp det. Här är alltså mina svar på några av era frågor om att starta eget.

Har du fler frågor eller vill veta mer om något i det här inlägget? Skriv en kommentar eller maila mig så fyller jag på med fler inlägg om att starta och driva företag allt eftersom! 😊

 

Fråga nr 1: Hur gör man bäst för att våga släppa det trygga, fasta jobbet? Och när vet man att det är dags?

Den här frågan finns det ju inget svar på egentligen, eftersom svaret kommer vara olika för alla. Men man kan börja med att fundera på Varför man vill starta företag. Alltså, vad är din drivkraft till att vara egen?

Min drivkraft till att starta eget var att jag ville vara säker på att jag jobbade för något bra, från första intentionen till genomfört uppdrag. Jag ville också styra min egen tid och känna att den energi och det engagemang jag lade ner på mitt jobb skulle ge något tillbaka. Till slut kändes det som att starta eget var det enda alternativet.

Om du tvekar över det där med att släppa taget och våga, gör en face your fears.

Läs mitt blogginlägg om att möta sina rädslor och skriv ner varför du tvekar. Vad du är rädd för, vad är det värsta som kan hända och om det värsta händer, går det att förebygga eller reparera?

När du har gjort det, fundera över VAD som driver dig. Är det att ha mer tid över till annat? Kunna dricka kaffe på en fjälltopp en tisdags förmiddag? Eller är det att du vill jobba med något mer meningsfullt, tjäna mer pengar eller helt enkelt bara skapa något eget? När du har ditt Varför klart för dig är det lättare att motivera för dig själv varför du ska släppa taget om det där trygga. Vem vet, kanske är det inte att start eget som är din grej? Kanske behöver du bara byta jobb eller gå ner i tid.

 

Frihet att kunna styra över min egen tid, ett av mina Varför till att starta eget. 

 

Fråga nummer 2: Hur vet man vad som är rimligt att ta betalt?

Vad som är rimligt att ta betalt beror på så himla mycket olika saker. Men något som är bra att komma ihåg är att man måste ta betalt för mer än bara den faktiska tiden man jobbar. Man måste komma ihåg att som företagare måste man ta höjd för en massa saker. Utrustningen man använder, sin egen fortbildning, sjukdagar, administration, pension och en massa annat.

Ingen betalar dig för tiden du sitter och gör administration, offerter eller annat så det måste täckas av de uppdrag du gör. Det finns någon formel för vilket timpris man ska ha som konsult.

0,024 * (önskad månadslön före skatt) = ditt timpris.

Jag har gjort SÅ MÅNGA backjobb.. Där jag räknat fel eller där jobbet tagit längre tid än jag trott. Det är bra att skriva in i offerten vad du beräknar att det kommer att ta i tid, och att om det dyker upp något mer utöver det så tillkommer det och vad timpriset är då. Då har du gett dig själv lite andrum. Det finns en del bra avtalsmallar att använda sig av om du vill ha tips, det är bara att googla runt lite och våga låna från andra branscher också.

Räkna ut vad du behöver få in varje månad för att klara dig, alltså vad du behöver kunna ta ut och vad du har för kostnader. Har du enskild firma går ungefär 50% bort i skatt och avgifter. Kom ihåg också att det tar ett tag innan du har pengarna på ditt konto, så gör en enkel likviditetsplanering (hur mycket pengar du har under året) så du vet när du behöver fakturera.

Och sen kör på bara – du kommer att lära dig eftersom! 

Fråga nummer 3: Jag är nog väldigt dålig på att ”sälja” in mig själv. Tror du man behöver ha en rejäl dos sälj i sig för att kunna köra eget?

Jag känner så igen mig i det där! Jag är ingen natural born säljare, jag får kämpa mig till att sälja. Men det jag har lärt mig är att det såklart är lättare att sälja in sig själv när man vet att man klarar av uppdraget man säljer in. Alltså, när man vet att man kan Göra Skillnad för kunden du pratar med. Utgår man från det mindsetet är det mycket lättare att sälja in något. Du hjälper din kund med något. Oavsett om du jobbar med träning, fotografering eller IT. Ju fler uppdrag du sålt in och klarat av, desto lättare blir det att sälja in nästa.

Och så behöver inte sälj göras sådär klassiskt som man kanske tänker sig. Allt du gör för att promota dig själv är en form av sälj. Jag får många av mina uppdrag via sociala medier, bloggen eller podden.

 

Fråga nummer 4: Hur tänker du kring marknadsföring? Vad är den viktigaste faktorn eller insatsen för att nå nya kunder?

Steg ett tycker jag är att börja prata om det du gör, både på sociala medier och i verkligheten. Prata med din familj och vänner, presentera ditt företag på nätverksmöten och annat. När man börjar prata om det man gör dyker det ofta upp kontakter på oväntade ställen. Sen är det såklart bra att börja där det kostar minst, alltså nyttja sociala medier och din egen hemsida för att locka till dig nya kunder.

Skapa en enkel hemsida, skriv ner vad du gör och vad du säljer. Gör en lista på tio blogginlägg du skulle kunna skriva om det du gör eller säljer. Skriv dom eftersom. Börja posta på sociala medier om det du gör i ditt företag. Kom ihåg, när du tycker att du tjatar har de allra flesta inte hört det ännu! Så börja prata om det du gör! 

Om du vill ha tips på hur du förbättrar din närvaro på sociala medier kan du ladda ner min gratis guide här!

 

Kanske gillar du också detta om att starta och driva företag:

Fototips: Fyra saker att ha koll på om du vill fota bättre bilder

Älskar du att fotografera och har en kamera som man kan göra massa inställningar på, men vet inte riktigt hur du använder den?  Kommer du hem efter du har fotat och ser att bilderna inte riktigt blev som du hade tänkt dig, men du vet inte varför?

När jag skaffade min första systemkamera visste jag väldigt lite om fotografering, än mindre om hur alla inställningar påverkade resultatet. Eller vad jag behövde ställa in för att få till resultatet som jag ville. Det finns tusentals tips, kurser och guider i foto på nätet. Googlar man lite hittar man hur mycket information som helst.

Men det var framförallt fyra saker som, när jag lärde mig dem, gjorde att jag helt plötsligt förstod vad jag skulle göra med alla rattar på kameran. När jag kom på sambandet mellan de här fyra sakerna (jag är också självlärd, så det tog ett tag) var det en aha-upplevelse som tog mitt fotande från ”NÄ! Det här blev ju inge bra!” till ”okej, i det här ljuset måste jag göra så här för att det ska bli bra”. Stor skillnad!

 

De fyra sakerna att ha koll på för bättre bilder är Brännvidd, Bländartal, Slutartid och Iso-tal.

Brännvidden har att göra med objektivet du använder, resten är inställningar på kameran. De här tre inställningarna kan man ändra på i princip alla systemkameror eller digitala kameror med manuellt läge. Hur du väljer att ställa in dom i förhållande till varandra påverkar din bild, jätte mycket, så låt oss gå igenom dom!

Jag och min kamera på resa i Österrike, bild av Jennifer Sandström.

Brännvidd – så påverkar kamerans objektiv din bild

De allra flesta enklare systemkamerorna och digitalkamerorna kommer med ett objektiv monterat, ett kit-objektiv. Det är ett objektiv som ger dig bra utgångsläge för en billig peng. På objektivet står det ofta en massa siffror som kan vara svåra att ha koll på. Det objektiv jag använder oftast är ett 24-70mm F/2.8.

Det objektivet har alltså en brännvidd mellan 24-70mm.

24mm är vidvinkel, alltså jag kan stå väldigt nära någon och ändå få med hela personen i bild. 70mm är lite lätt teleobjektiv, alltså lite in-zoomat.

Man brukar säga att 50mm (fast objektiv) ger ett normalperspektiv. Allt under det är vidvinkel, och allt över är ”in-zoomat”. Det tog länge innan jag förstod att brännvidden inte bara gör det ”mer eller minder inzoomat” utan också påverkar själva motivet.

Ett vidvinkelobjektiv (24-35mm)

Gör att allt i bilden ser ut att vara ganska långt ifrån varandra. Om du fotar ett landskap med massa höga berg i horisonten, med ett sådant objektiv, kan det lätt se lite platt ut i bild. Ni vet, man kommer hem och tänker ”Va! Det såg ju mer dramatiskt ut i verkligheten!”.

Dundret fotat från isen på Vassaraälven med ett 35mm objektiv. Berget ser ut att vara långt bort och tornar inte upp sig mot kameran. Det ser helt enkelt ganska platt och odramatiskt ut. 

Skogen vid Nuolajärvi fotad från mitten av sjön med ett 35mm objektiv. Skogen ser också ut att vara långt bort och träden är små. Effekten på solstrålarna får man när man har högt bländartal (stort skärpedjup). 

En brygga vid Nuolajärvi fotad med brännvidd 35 mm. Bilden tycker jag är fin, men den saknar lite djup. Saker är långt i från varandra och det blir lite platt. 

Ett telezoom objektiv (70-300mm)

Gör att allt i bilden ser ut att vara närmre varandra. Bergen framstår som att de är lite högre och kanske lite närmre varandra. Det är också lättare att separera objekt i förgrunden från objekt i bakgrunden. Alltså få skärpa på en person till exempel, medan bakgrunden ser ut att vara långt bort och oskarp.

Att ha koll på objektivets brännvidd är alltså viktigt för att förstå vilken sorts bild vi kan fota med just det objektivet. Kit-objektiven som sitter på enklare kameror är ofta ganska ”mellanmjölkiga”. Alltså, du får hyfsad brännvidd med hyffsat bländartal för en hyffsad peng. Du kan alltså ta hyffsat bra bilder. Vill du testa något annat kan du köpa ett lite bättre objektiv, det gör oftast stor skillnad. Det mesta sitter i objektivet, inte i kamerahuset.

En annan brygga fotad med ett objektiv med brännnvidd 160mm, bländartal F/6.3. Här får man ett djup i bilden och den lilla sluttningen på andra sidan sjön ser ut att vara ganska nära och ser rätt stor ut. 

Utsikten från Dundret mot väster, fotad med brännvidd 200mm. Här ser både träden och de små bergen i horisonten ganska stora ut. Landskapet blir mer dramatiskt och man får ett djup i bilden. 

Träden på strandkanten fotade med brännvidd 135mm och bländartal F/4.5. Berget bakom ser ut att vara ganska nära och är stort. Ni fattar temat! Träden är skarpa, bakgrunden lite suddig och objekten separeras snyggt från varandra. Jag älskar bilder som blir så här. Med djup och skärpa! 

 

Nu har vi pratat brännvidd, men för att vi verkligen ska få ut det mesta av bilden, måste vi också kolla på bländartalet!

 

En bild jag fotade på Jennifer i Österrike. Den här bilden är fotad med mitt 24-70mm objektiv och kort skärpedjup. 

Bländartalet – Hur mycket i bilden som blir skarpt

I foto pratar man mycket om bländare. Gud vad det tog lång tid innan jag fattade vad som var att blända upp och ner, eftersom det aldrig verkade stämma med siffrorna på kameran. Det du behöver veta är egentligen följande:

F/2.8 – Lite av det i bild kommer att vara i fokus. Kort skärpedjup.

F/22 – Mycket av det i bild kommer att vara i fokus. Långt skärpedjup.

Om man fotar en person framför ett berg med F2.8, kommer personen vara i fokus och berget suddigt. Om du istället fotar samma person på samma ställe med F22 kommer berget också att vara ganska skarpt.

När man kommer på hur bländartalet, eller F-siffran som jag brukar säga, påverkar bilden har man knäckt den första stora koden! Ta ett porträtt på F5 och det blir okej, ta ett porträtt på F2.8 och det blir skitsnyggt! Typ. Förutsatt att brännvidden, omgivningen, ljuset, iso-talet och slutartiden också är rätt förstås! Det leder oss direkt in på slutartiden!

Gasteinerdalen i Österrike fotad med F/4.5, litet skärpedjup. Här har jag lagt fokus på husen nere i dalen, då blir hela dalen i fokus trots kort skärpedjup, medan blommorna närmast mig är oskarpa. 

Den här bilden är fotad på samma ställe, med samma skärpedjup F/4.5. Här har jag lagt fokus på den lila blomman i mitten och allt framför och bakom blir oskarpt. 

Båda de två ovanstående bilderna är fina, men de ger helt olika känsla. Det finns alltså inget rätt eller fel, utan handlar om tycke och smak – och användningsområde.

Den här bilden är också fotad med kort skärpedjup f/2.8, lågt F-tal. Här ville jag bara fånga den vackra vattendroppen i fokus. Resten är oskarpt. Kanske lite väl oskarpt kan jag tycka nu i efterhand, men det är ju en smaksak.

Den här bilden är fotad i skarpt dagsljus med högt bländartal F/22 och lång slutartid 1/60. Jag ville få vattnet lite oskarpt och allt i fokus. Inget fantastiskt resultat men ett bra exempel på hur man kan använda de olika inställningarna i samband med varandra för att skapa olika resultat i olika förhållanden! 

Vandringsbild fotad på F2.8. Här är den första vandraren skarpast, resten lite suddiga och bergen bakom oskarpa. 

Vandringsbild fotad på F/7.1. Här är alla vandrare i fokus och bakgrunden ganska skarp! 

Slutartid – När ska man ha vad för slutartid egentligen?

Det är en kuggfråga, det finns inget rätt svar egentligen. För foto har egentligen inga regler, bara vissa tekniska begränsningar som kan vara bra att kunna. När det gäller slutartid är det ju högre tal desto snabbare slutartid som gäller.

Kort slutartid, ex 1200, innebär att du kommer ”frysa” det du fotar. Medan en lång slutartid, ex 50, kommer att ge rörelseoskärpa i bilden. Det finns inget rätt eller fel med vad man väljer, eftersom det beror på vad du är ute efter. Man kan fota ett vattenfall med snabb slutartid och frysa vattnet och alla vattendroppar i luften, eller så kan man fota på lång slutartid och få vattnet att se sådär mjukt och böljande ut. Båda är snyggt, men ger olika resultat.

Lång slutartid

Om du vill fota med långa slutartider (norrsken, stillastående motiv i dåligt ljus, vattenfall etc) så måste du ha stativ. Som regel är det svårt att hålla stilla kameran när du börjar gå under 100 i slutartid. Lång slutartid kan också ge häftiga effekter på bilar som rör sig på en väg eller träd som rör sig på himlen. Allt beror på vad man är ute efter.

När du sänker slutartiden kommer du till slut komma till ett, sedan börjar den räkna uppåt igen, fast med en symbol bredvid. Min kamera går som lägst ner till 30″. Det är alltså sekunder. Så 30″ är lika med 30 sekunder. Det är en lång slutartid! Fotar man till exempel natthimlen på trettiosekunder kommer stjärnorna hinna röra på sig.

Det här är en av effekterna som lång slutartid kan få. Här har en bil passerat på vägen medan jag fotade norrsken ovanför min egen parkerade bil. Strålkastarna och lyktorna tar upp alldeles för mycket fokus, medan norrskenet knappt syns. Det är dock inte inställningarna som är fel, utan kompositionen (vad jag valt att ta med i bild, var jag placerat kameran etc) som ställer till det.

Norrsken fotat på slutartid X F/2.8, ISO X.

Här har jag försökt fota norrsken på slutartid 15 utan stativ, det gick inte så bra. Allt har en rörelseoskärpa över sig.

 

Kort slutartid

Om det du ska fota rör på sig (exempelvis en hund eller ett barn) måste man ha kort slutartid (500 och uppåt) för att det inte ska bli oskarpt. Hundar rör sig ännu snabbare än människor så då måste man upp ännu mer (1000-2000). Det här går ju superbra så länge det är ljust där man fotar, men så fort det börjar bli lite skymt eller mörkt är det svårt. Att sänka slutartiden är ett sätt att justera ljuset i bilden, men det finns fler.

När slutartiden inte längre går att justera neråt, måste du justera bländartal (lägre F-tal, kortare skärpedjup = ljusare bild) och Iso-tal (högre iso-tal = ljusare bild).

När man fotar rörliga objekt eller något i starkt ljus, som snö i strålande sol, behöver man kort slutartid. Den här är fotad med slutartid 1/4000.

Här också, sol på snö och slutartid 1/4000.

 

Iso-tal : Vad är det och hur påverkar det min bild?

Iso-talet var länge ett mystiskt ord för mig som inte sa mig någonting alls. Det tog många år innan jag förstod vad jag gjorde när jag ändrade det här. Många enklare systemkameror och digitalkameror har som standard inställt ”iso-auto”. Alltså att kameran väljer iso-tal automatiskt beroende på hur du ställer in resten och hur mycket ljus du har i din bild. Men det här kan ställa till det, för om du fotar i dåligt ljus kan kameran automatiskt välja ett högt iso-tal och då blir dina bilder korniga. Inte alltid så kul!

Generellt vill man ha så lågt iso-tal som möjligt.

Jag fotar alltid på ISO 100 så långt det är möjligt. Gamla kameror, eller gammal film egentligen, tror jag hade som standard ISO 400. En del nya kameror kan gå så högt som till ISO 50000. Det man kan säga är att lågt iso-tal = väldigt lite brus/kornighet i bilden. Högt iso-tal = mycket brus/kornighet i bilden.

Så vad använder man iso-talet till?

Jo, om du exempelvis ska fota något som rör sig i en miljö med dåligt ljus, då kan du höja iso-talet istället för att sänka slutartiden. Det kommer göra att du kan fota skarpa bilder, utan blixt. Hur högt ISO-tal du kan ha utan att bilden blir FÖR kornig beror på din kamera. Min klarar av ungefär 2000 innan det blir alldeles för grynigt. En nyare kamera kanske klarar av fem gånger så högt.

Du får helt enkelt testa och se vad du tycker är okej. Det finns inget rätt eller fel här heller. Ibland är det vitkigare att kunna fånga ögonblicket, även om det blir lite kornigt.

Här är en bild jag fotade på Alice när hon var gravid. Fotad med 35mm objektiv med bländartal F/4.0, slutartid 1/125 och ISO 400. Sally hoppade upp på magen , tittar man noga ser man att Sally (hunden alltså) är lite oskarp. Här funkar det, men det visar på hur snabbt hundar rör sig. 

Den här bilden på Markus är fotad i begränsat ljus inomhus med ISO 640.

En sån här bild funkar också med högt ISO, här 1250.

 

Hur använder man det här i praktiken?

Det som gjorde stor skillnad för mig var när jag insåg sambandet mellan bländartal, slutartid och ISO-tal. Har jag lågt bländartal (lågt f-tal/kort skärpedjup) kan jag ha kortare slutartid och lägre ISO. Om jag vill fota på högt bländartal (mycket i fokus) i dåligt ljus kan jag ha längre slutartid och lite högre ISO. Då blir det lättare att skapa det resultat du VILL när du fotar, istället för att komma hem och vara besviken för att det inte blev bra.

Ställ in kameran på manuellt läge och testa dig fram med olika inställningar för att se vad som händer. När du fått koll på sambandet kommer du att bli en mycket bättre fotograf!

 

Hur väljer jag brännvidd på mitt objektiv?

Här finns det inte heller något rätt eller fel. Jag har just nu tre objektiv som jag använder. Ett fast 35mm F/1.4, mitt 24-70mm F/2.8 och ett telezoom objektiv 70-200mm F/2.8. Jag använder oftast mitt mittemellan objektiv. För att det låter mig komma nära och fota människor i trånga utrymmen, likväl som vyer och sånt som är lite längre bort. Telezoomen är egentligen mitt absoluta favoritobjektiv när det gäller bildresultat, men det är så stort att ta med så det blir ofta kvar hemma. Det är däremot det jag använder för ex porträtt eller bröllop.

Vad du ska välja beror på vad du ska fota. Och nästan viktigare än det, välj ett objektiv med lågt bländartal. Varför mitt telezoom objektiv är så bra är inte bara för att det är bra brännvidd, utan för att brännvidden (200mm) i kombination med det låga bländartalet (F2.8) gör att jag kan fånga porträtt där människan är helt skarp, medan bakgrunden är suddig men med dramatisk uppsyn (allt ser ut att vara nära, ihoptryckt).

Vad man gillar i fotoväg är såklart en smaksak, så vad jag tycker om är kanske inte vad du skulle gilla bäst. Men när du får koll på hur de här fyra olika delarna påverkar din bild och det du fotograferar kommer du att ta så mycket bättre bilder, oavsett vad du sen fotar och hur du väljer att göra!

Jag vill också poängtera att det här är hur jag gör, tänker och fotograferar. Jag är ingen expert och lär mig ständigt nya saker och utvecklar hur jag fotograferar. Det är ingen definitiv sanning, men kanske ett sätt att se på fotografering som ger dig ny kunskap i ditt fotande!

Lycka till! ☺️

Sortera bland tankarna med flödesskrivning

Det är ungefär ett och ett halvt år sedan jag fick pröva på flödesskrivning för första gången. På skrivkursen jag gick i början av 2019 startade vi varje dag med att skriva morgonsidor. Tio minuters konstant skrivande utan att pennan släpper pappret, eller fingrarna släpper tangenterna. Det var svårt första gångerna, men efter ett tag kom man in i det.

Morgonsidor gör många författare vad jag har förstått, för att komma igång med skrivandet och rensa skallen. Jag upplever ofta att jag har svårt att släppa taget om jobbet när det är dags att sluta för dagen. Att konstant gå och tänka på jobb gör mig bara trött, helt i onödan.

Därför införde jag för två veckor sedan en ny rutin för mig själv.

Innan det är dags att hämta Erik från förskolan tar jag fram min lilla skrivbok, sätter ett larm på tio minuter, slår igång en bra låt och bara skriver. Efter det mediterar jag tio minuter med appen Headspace. Sen, sen promenerar jag och hämtar Erik.

Det har visat sig vara ett perfekt sätt att släppa alla tankar på jobb och bli mer närvarande. När jag skriver får jag skriva ner allt det där som snurrar i skallen och meditationen gör att jag får närvaron. Jag kommer förmodligen inte hålla i det här varje dag i all evinnerlig framtid, men det behöver man ju inte.

Huvudsaken är att man fyller på sin verktygslåda med verktyg som det här, som man kan ta fram och använda när man behöver det som mest. Därför vill jag dela med mig av hur man gör, så att du också kan använda det som ett verktyg för att släppa taget och hitta fokus.

Så lyckas du med flödesskrivning

Flödesskriv under en begränsad tid.

Ställ ett larm mellan 5-15 minuter. Om du vill, slå igång en bra och lugn låt. Jag gillar instrumental musik när jag skriver för annars fastnar jag lätt i texten på låten istället. Det finns massor av bra instrumentala playlists på Spotify om du inte vet vad du vill lyssna på. När du slagit igång musiken och larmet, lägg bort mobiltelefonen och Skriv!

Strunta i formuleringar och stavfel.

Pennan ska inte släppa pappret (eller fingrarna tangenterna om du skriver på dator). Det var det här som var svårast i början, att inte stanna upp och Tänka ut vad man skulle skriva och inte heller gå tillbaka och rätta. Det är inte formuleringarna som är viktiga, utan att du skriver. Strunta i stavfel, konstiga meningar och ord som inte passar in. Bara skriv.

Om du inte kommer på något att skriva, skriv det.

Jag börjar jätte ofta så. ”Jag vet inte vad jag ska skriva men nu skriver jag bara något.” Målet med övningen är att öppna ”slussarna” i hjärnan som stoppar tanken innan den nått pappret. Nu ska vi släppa alla fördämningar så skriv precis vad du tänker! För mig tar det ett par minuter innan jag kommer in i något vettigt. De sista minutrarna blir alltid mest spännande.

Döm inte det du skriver eller känner.

Många som gör den här övningen för första gången brukar säga att de blir förvånade över vad de skrivit. Om man lyckas släppa på de där fördämningarna kommer det ibland saker på pappret som man inte visste att man kände. Döm inte det du skriver, eller det du känner. Läs igenom om du vill, och sen lämnar du texten. Gå inte och grunna på vad du skrev eller varför. Se det som en skärmdump av din hjärna och bara låt det vara.  

Foto: Jennifer Sandström

 

Extra rubriker att fylla i för att rensa bland alla tankar

Om jag har mycket i skallen brukar jag efter de tio minutrarna lägga till några rubriker och skriva ner det jag kommer på under varje, utan vidare eftertanke. Ibland känner eller tänker jag inget speciellt när jag läser de olika rubrikerna och då skriver jag inget.

  • Vad var bra idag?
  • Vad var mindre bra idag
  • Vad oroar jag mig för?
  • Idéer
  • Tacksam för

Skriv på dator eller i anteckningsbok

Jag skriver mina flödesanteckningar i en liten anteckningsbok. Som en liten dagbok antar jag. Jag föredrar att skriva för hand, helt enkelt för att det är svårare att gå tillbaka och ändra och mindre saker som stjäl uppmärksamhet. Men man kan såklart skriva på dator också, för dig kanske det känns bättre. Försök isåfall stänga ner allt annat (mail, wifi etc) och bara gå in i din bubbla en liten stund.

 

Foto: Jennifer Sandström

 

Tips på vägen!

Om du har svårt att komma igång och skriva kan det vara lättare om man väljer ett ämne att skriva om. Exempelvis ”jobbet” eller ”hälsa” och börja skriva utifrån det.

Mina anteckningar börjar som sagt ofta med ”jag vet inte vad jag ska skriva” för att övergå i någon slags dagboks anteckningar. Men sen, de sista två minutrarna kanske, då är det som att hjärnan är igång och jag skriver både bättre och djupare. Det här är också ett jätte bra sätt att komma igång att skriva blogginlägg, uppsatser eller vad annat man kan tänkas skriva på.

 

Man ska inte tro på allt man tänker.

Jag tycker att det är skönt att gå tillbaka och se vad jag skrivit för en vecka eller ett par dagar sedan. Det blir så tydligt då att man inte ska tro på allt man tänker. Att känslor kan vara ologiska och att allt passerar. En dag kan jag skriva att jag oroar mig för något, för att nästa dag inte alls känna samma sak. Tre dagar senare går jag tillbaka och läser och tänker ”Va? Oroade jag mig verkligen för det så mycket för bara några dagar sen?”.

Ni fattar, det här är ett bra sätt att verkligen skrämdumpa hjärnan och frigöra utrymme på hårddisken. Så skönt!

 

Lycka till med din flödesskrivning och hör gärna av dig om du testar så får jag höra vad du tyckte och hur det gick! ♡

Svolvær, Lofotens huvudstad

Lofoten är ett ställe som står på mångas bucketlist över platser att besöka någon gång i livet. Med all rätt! Jag har varit där många gånger genom åren och det blir verkligen aldrig tråkigt. Varje gång vi närmar oss och bergen tornar upp sig i alla riktningar tar mitt hjärta ett extra skutt. Det är en nästintill magisk plats. De flesta gånger vi har varit ut på Lofoten har vi tältat, men när jag och Erik åkte dit i maj 2019 stannade vi på hotell en natt i Svolvær.

Svolvær är lite av huvudstaden på Lofoten.

Vintertid är det lugnt men på sommaren kokar det av människor på gatorna. Även om det inte är speciellt stort finns det gott om mysiga restauranger, caféer och aktiviteter att ägna sig åt. En regnig och lite stormig dag i maj kändes det skönt att ta in på ett hotell och gå och äta middag i stan.

Scandic Hotell Svolvaer – Ett hotell på Lofoten som du inte får missa!

Scandic ligger mitt i Svolvaer, med mindre än ett par minuters promenad längs vattnet till det som är centrum. När vi checkade in på vårt rum höll Erik på att tappa hakan. Ska vi verkligen bo så här nära vattnet mamma? Havsytan var just nedanför vår balkong och vi stod länge och tittade på små fiskar som simmade runt stenarna på botten.

Erik frågade om vi kunde fiska från balkongen, och det skulle vi ha kunnat göra om vi hade gjort det på en gång. Men som den mamma jag är såg jag till att vi gick och åt först. Olyckligtvis hade tidvattnet sjunkit när vi kom tillbaka och det gick inte längre att fiska direkt från balkongen. Tough luck!

Scandic är ett fint hotell med fräscha rum och fin restaurang.

Eftersom det var lågsäsong hade de begränsade öppettider i restaurangen och begränsad meny. Men frukosten var som vanligt på Scandic hotell super och utsitken från restaurangen (den inglasade och utstickande delen av byggnaden) är helt magisk. Det finns dessutom ett litet fönster i golvet som man kan spana på fiskar genom. Så spännande! 

Vyerna på Lofoten är så majestätiska, oavsett åt vilket håll man tittar. Svolvaer är inget undantag. De här bilderna är fotade alldeles nära hotellet och det är berg i alla riktningar.

 

Middag på restaurang Bacalao mitt i Svolvær

Vi käkade middag på restaurang Bacalao mitt i Svolvaer, bara ett stenkast från hotellet. Här har vi ätit flera gånger förut och tycker att det är både mysigt och bra mat. Vi är inga gourmeter så deras korta meny passar oss perfekt.

Den här gången åt jag deras fish & chips och Erik tog en hamburgare. Maten var god och för att vara i Norge (och dessutom på Lofoten) så är priserna helt okej! Kommer man hit sommartid är deras stora uteservering absolut fantastisk att sitta på.

Dagen efter ville vi komma ut på en båttur, men eftersom det var lågsäsong ännu fanns det inte så mycket att välja på.

Det enda som fanns var en båttur med RIB som Erik var för liten för. Vi strosade istället runt i Svolvær en stund och åkte sedan till köpcentrat och åt lunch. Erik lekte länge i deras gedigna lekhörna med ett gäng norska barn medan jag satt och jobbade lite.

Planen var att fortsätta längre ut på Lofoten och tälta ett par nätter till. Men vädret var riktigt tråkigt och prognosen lovade inget bättre, så på eftermiddagen vände vi norrut igen på Lofotens vackra vägar. Vi siktade dock inte hem, utan mot min familjs stuga i Efjord, bara ett par timmar bort.

Erik var först ledsen över att vi inte fick åka båt, han älskar det och brukar åka massor med morfar i deras stuga. Men det släppte snabbt, som det ju så ofta gör med barn. 

Bild från sommaren 2017.

Bild från sommaren 2017, det här var den enda Rib turen som fanns att åka ut på när vi var där i maj 2019.

En bild från när vi åt lunch på Ankerbrygge i Svolvær sommaren 2017.

 

Att ta färjan över från Lofoten är bra som omväxling när man ska hemåt, så man slipper köra samma långa väg tillbaka.

Man sparar inte jätte mycket tid, men slipper en lång och slingrig väg. Man kan antingen åka färja från Svolvær till Skutvik. Ska man norrut kör man sedan en bit och tar nästa färja mellan Bognes och Skarberget. Sen är det vacker (och lite rakare) väg till Narvik.

Man kan också köra norrut på Lofoten istället och ta färja från Lødingen till Bognes och sen Bognes till Skarberget. Den färjan är lite kortare (men innebär mer körning på Lofoten). Hur som helst tycker jag att det är skönt att slippa köra hela långa och krokiga vägen på Lofoten två gånger. Omväxling förnöjer och med barn i bilen är det skönt att kunna röra på sig ett par timmar istället.

Färjan mellan Lødingen och Bognes är större och tar längre tid. Här finns ett litet cafe (med hutlöst dyr mat), sittplatser med fin utsikt och en liten lekhörna.

På den mindre färjan mellan Bognes och Skarberget.

Vy från färjan mellan Lødingen och Bognes. 

Den här gången blev det ett kort besök i Svolvær och på Lofoten, men det är okej. Vi har varit här förut, bland annat sommaren 2017. Och vi kommer tillbaka.

Är du sugen på att upptäcka Lofoten med barn? Kolla in mina bästa tips här!

Vad vill du göra med din tid? Om att starta eget eller inte

Ikväll höll jag en digital föreläsning om att starta och driva företag med hjärtat som vägvisare. Jag pratade om varför jag alls startade företag från första början, om min drivkraft och om hur jag gjorde rent praktiskt. Det har inte varit någon spikrak väg, som det ju inte är för dom flesta.

Jag har velat fram och tillbaka och prövat, misslyckats, gjort fel och rätt, gjort om och prövat nytt i fyra år. Mest är det min egen tro på min kapacitet och kunskap som har svajat längs vägen och satt käppar i hjulen. Men det är okej, för oavsett hastighet så rör vi oss framåt så länge vi fortsätter kliva upp varje dag och göra Något. Och det har jag faktiskt gjort. Och det Något har lett mig till en väldigt fin plats.

En plats där jag äntligen börjat vara helt ärlig med mig själv om vad jag vill göra och jobba mot och faktiskt börjat våga tro på mina egna mål och drömmar. En plats där jag insett att det ju inte handlar om mig, utan vad jag kan göra för skillnad för andra. Efter fyra års svajande börjar jag äntligen hitta rätt, hitta in och nå ut.

Om du är ens det minsta lilla nyfiken på att starta företag och jag skulle få skicka med dig några saker, så skulle jag vilja skicka med dig det här:

Fundera över Varför du vill starta företag.

Är det för att du vill ha mer frihet? Mer pengar? Mer varierande dagar eller mer tid? Utgå från det när du bestämmer Om du ska starta och Vad du ska göra. Låt det vara ledstjärnan i ditt företagande. För det viktigaste i långa loppet är inte huruvida det går bra rent ekonomiskt eller praktiskt, utan hur du mår.

Jag valde att starta företag för att jag ville bidra till något bra i världen och för att jag ville styra min egen tid mer. Så de två sakerna ligger som grund i allt jag gör.

Om du bestämmer dig för att starta, fundera över vad du vill Göra på dagarna egentligen.

Vad trivs du med? När mår du som bäst? När är du som starkast? Kanske är det när du är ute och rör på dig, möter människor, skriver rapporter eller tränar. Strunta i vad du vill bli eller vilken titel du ska ha, tänk på vad du Faktiskt Vill Göra hela dagarna. Utgå från det när du sedan bestämmer dig för vad du ska jobba med. Gillar man inte att sitta vid datorn är det ingen bra idé att skapa ett jobb som kommer få dig att sitta framför datorn hela dagarna.

Och dessutom, Du är det viktigaste du har i ditt liv, så oavsett om du är anställd eller företagare så se till att du prioriterar dig. Värdesätter din tid och ditt liv. Som egen har du ensam ansvar över din tid, din inkomst och ditt välmående. Det är oerhört frigörande, men viktigt att komma ihåg att ingen tar de stora besluten åt dig. Behöver du semester, vila eller löneförhöjning måste du fixa det själv.

Som anställd säljer du också din tid, till din arbetsgivare, i utbyte mot ersättning i form av meningsfullhet, utveckling och pengar. Se till att den ersättningen känns bra i hjärtat. För om den inte gör det kommer du inte att må bra i längden.

Oavsett om du vill starta eget eller inte, se till att du gör något med din tid som gör dig glad och får dig att må bra i långa loppet. Det är du värd! ❤️

Det enda man kan prata om just nu

Det är svårt att tänka på så mycket annat än Corona dessa dagar. Corona. För ett par månader sedan var det bara en öl, nu är det något helt annat. När jag och Markus står i köket på söndagkväll märks det tydligt. ”Det var förresten…” börjar jag, men hinner inte säga mer innan Markus fyller i ”en till som hade dött i Norrbotten, ja jag såg det!”.

Jag tittar på honom över axeln och sjukdomen känns så oerhört påtaglig. Nej, säger jag och vänder mig tillbaka och fortsätter måtta kaffe i filtret. Jag skulle säga att det var förresten slut ägg när jag skulle göra våfflor, så jag googlade ett nytt recept utan ägg.

Vi skrattar lite åt det. Hur galet allt är just nu. Att det enda man gör är uppdaterar statistik och nyhetssajter. Räknar insjuknade, antal döda och någonstans i bakhuvudet snurrar kalkylen över hur sannolikt det är att man själv eller någon nära ska bli riktigt sjuk. Det är skönt att kunna skratta lite åt det mitt i alltihop.

På bara ett par veckor har vardagen förändrats drastiskt för människor över hela jorden.

Stora delar av världen är i Lockdown. Ingen får gå ut om det inte är absolut nödvändigt. Polis på mataffärerna, förbjudet att gå i parker eller mötas fler än två personer. I Sverige lever vi ännu i en mer normal vardag. Vi får gå ut, röra oss på affärer och allmänna platser. De yngre barnen får gå i skola och många går ännu till kontoret. Situationen i Stockholm förändras dock snabbt, men Gällivare ligger långt ifrån Stockholm.

Medan världen är upp och ner njuter vi av ljusa kvällspromenader igen.

Ute skiner solen och vårvintern är sitt allra vackraste.

Asfalten har tinat fram på vägarna men snödrivorna är ännu höga. Solen värmer bleka vinterkinder och ljudet av (snö)skotrar som gasar över Vassaraträsk tystnar senare och senare på kvällarna i takt med att solen håller sig uppe längre. Långa stunder känns allt som vanligt. Speciellt när man är ute. Här syns inte många tecken på pandemi.

Men så ringer telefonen. Det är pappa. Han och mamma är båda i riskgrupp av flera anledningar. Jaha, hur är det, frågar han. Jag svarar att vi mår bra men är hemma för att dagis har för lite personal. Kanske lika bra också, säger jag. Sedan mamma och pappa kom hem från sin resa i februari har vi nästan inte träffats alls. Vi har däremot pratat desto mer på telefon. Och det är där det märks mest tycker jag, i samtalen.

 

Rädslan för att bli sjuk eller att närstående ska bli sjuka. Oron över ekonomin. Chocken över den dramatiska förändringen i vardagslivet. Begränsningarna i rörelsefriheten. Osäkerheten kring framtiden och hur världen kommer att se ut när det värsta av pandemin passerat. Stressen över att behöva tänka igenom exakt vad man gör och hur. Känna efter i varje sekund om man är sjuk eller inte. Kanske lite snuvig ändå, eller?

Jag pratar med en vän som jobbar inom sjukvården. Hur är läget på jobbet, frågar jag. Hon förklarar att det känns som lugnet före stormen. Allt förbereds, men ännu märks det inte på antal patienter. Snarare tvärtom, ingen går på vårdbesök i onödan. Kommer läget här bli lika illa som på många andra ställen? Eller kommer vi fortfarande känna oss långt borta från Stockholm om ett par veckor? Ingen vet. Förmodligen inte. Världen är mindre än vi tror när sånt här händer.

Att jobba hemifrån är inget nytt. Att försöka jobba hemifrån medan Erik är hemma är däremot något helt annat. Men hittills har det gått bra.

För mig har Corona hittills inneburit en hel del avbokade eller flyttade jobb.

Inför det här året bestämde jag mig för att lägga allt fokus på att boka mer föreläsningar och workshops, det gick jätte bra. Tills Corona kom. Inom loppet av tre dagar ställdes nästan allt i mars och april in. Först blev jag stressad, men ganska snabbt dök det upp andra jobb och möjligheter, så än så länge går det ingen nöd på mig.

Jag är också glad att jag redan i januari sa upp kontraktet på kontorslokalen. Nu har jag betalt sista hyran och flyttar ut under april månad. Det känns sorgligt, eftersom det är världens finaste kontor. Men samtidigt är det skönt. Med tanke på omständigheterna var det helt rätt beslut i helt rätt tid. Även om det just nu rullar på vet man inte hur det ser ut om ett par månader om det här håller i sig.

Barn och hundar är båda bra på att påminna om när det är dags att ta rast.

Trots allt som händer runt omkring känner jag mig lugn.

Jag mår bra och känner mig stabil, fokuserad och glad. Jag har jobbat hemifrån med Erik hemma i tre veckor nu och ställt in alla möten för att jag varit lite snorig. Det har varit annorlunda, men samtidigt lite skönt. Att bara vara hemma har gett oss tid och fokus. Jag har tagit mig tid att skapa en massa saker som jag inte har tagit mig för innan.

Till exempel livestreamade jag en Zumbaklass i söndags och har haft både föreläsningar och utbildningar online. Jag skrev ett inlägg på Instagram här om dagen om att jag känner mig som att jag Vet vad jag ska göra nu, på ett sätt jag inte känt tidigare.

Kanske är det så för många av oss, att vi är bäst under press. Att klarhet kommer i tider av kaos. Det är oerhört tragiskt med så många sjuka människor och dödsfall över hela planeten, men det känns som att den här tiden kommer att föra något gott med sig också. Det syns redan. Hur människor förändrar beteenden, får tid att reflektera och komma närmare varandra.

Jag vill dela med mig av det lugn jag känner och jobbar därför på flera saker som jag hoppas ska kunna hjälpa fler människor. En onlinekurs bland annat och fler möjligheter att ses online. För även om vi ska hålla fysisk distans behöver det inte betyda att vi glider ifrån varandra och känner oss ensamma. Tillsammans, det är så vi klarar det här.

 

Hur mår du i allt det här? Finns det något jag kan göra för dig? ♡

Vår plats i de vackra salarna

Vackra salar med antika tavlor inramade i guld. Svarvade stolar med gyllene tyg runt bord dukade med det finaste porslin. Runt om mig män klädda i kostymer och slipsar i neutrala färger. Kvinnor i vackra klänningar. Ett lågt sorl hörs i rummet. Händer sträcks fram, namn utbyts. En artig nick. Ett stort leende.

Så hörs steg i trappan och tystnaden sänker sig omedelbart. Kamerablixtar får hela rummet att lysa upp och all uppmärksamhet vänds mot de två personerna på väg ner från övervåningen.

”Ojdå! Vi kommer visst mitt i festen” deklarerar Kronprinsessan Victoria och hela gruppen brister ut i ett förlösande skratt. Spänningen i rummet ökar. Jag andas djupt. Sänker axlarna. Tittar på Kronprinsessan som vant skakar hand efter hand utan att tappa fokus. Det dröjer inte länge förrän hon är framme vid mig. Jag sträcker fram handen, säger mitt namn och berättar i vilket sammanhang jag är där. Våra blickar möts och jag blir lugn. Känner hennes närvaro.

Till middagen sitter jag vid Kronprinsessans bord.

Jag sitter tyst länge, lyssnar intresserat på de andra som pratar. De har mer erfarenhet än mig, är mer vana vid sammanhang som detta. Samtalen flyter mellan allt från teknologi och artificiell intelligens till barn som vägrar åka skidor utan mutor. Det känns avslappnat, trevligt och nästintill familjärt.

Efter en stund vänder Kronprinsessan sig mot mig och ber mig berätta vad jag gör. ”Det verkar intressant, jag vill höra mer!”

Jag berättar om var jag kommer ifrån. Om gruvorten där ingen utifrån verkar tro att någon vill bo. Jag berättar om fördomarna om att bo längst upp i norr och om podden som vi startade som svar på det. Jag berättar om närheten till naturen, om tystnaden på fjället, om människorna och vår pärla Dundret. Kronprinsessan lyssnar intresserat, de andra också. Jag är den enda vid bordet som inte är från eller bor i Luleå området.

Med luft under vingarna fortsätter jag berätta om vad jag gör.

Ni pratade tidigare om teknologi och juridik, om samhällsstrukturer, ökad omsättning och hur vi utvecklar bättre teknik, säger jag. Jag jobbar med alla de människor som lever med den där tekniken. Som har allt, men som ändå mår dåligt. Som samhälle strävar vi hela tiden efter mer struktur, mer avkastning och bättre lösningar. Jag jobbar för att vi människor ska hitta tillbaka till naturen. Till samhörigheten, enkelheten och meningen med livet. Jag vill göra skillnad för så många som möjligt, få människor att må bättre. För utan människor som mår bra kan vi inte skapa ett samhälle som mår bra.

Jag tystnar. Alla tittar på mig. För en stund ser alla ut att sitta försjunkna i tankar. Jag observerar. Energin runt bordet skiftar en aning. Vi fortsätter prata om allt möjligt, kanske är det bara jag, men jag upplever att samtalet blir ärligare. Lite mer avslappnat. Flera gånger under kvällen återkommer vi till samma sak, hur vi människor längtar efter enkelhet och lugn.

Vid midnatt promenerar jag hem längs Luleås gator i den för årstiden varma natten.

Isen knastrar under mina skor och jag tänker på kvällen som gått. På hur glad jag är över att ha fått möjligheten att sitta vid det där bordet. Berätta lite av min historia och den plats jag kommer ifrån. Det slår mig hur viktigt det är att vi finns representerade i såna här sammanhang. Vi som tänker på mer än ökad omsättning och bättre produktionsflöden. Vi som kommer från landsbygden. Från det Norrbotten som inte är Luleå. Vi som kvinnor. Som unga.

Jag är så glad att Ung Företagsamhet gav mig möjligheten att vara med. Det kändes som att jag satt där med hela Gällivares och alla unga tjejers historier i ryggsäcken.

Jag bar den stolt. Med högt huvud och ödmjukt hjärta. Här är vi! Vi finns. Vi har också en viktig plats i de fina salarna med tavlor inramade med guld. ♡

Vi stryker ett streck över februari

Det är måndag morgon den tjugofjärde februari. Tjugofjärde.. Hur gick det till? Mitt sista minne innan influensan slog till var att jag och Jennifer kom tillbaka från vår vecka i Norge, som inte blev en vecka i Norge utan en helg i Tjautjas. När jag kom hem på söndagen var Markus hängig. På måndagen var han helt däckad och jag och Erik skulle komma strax efter. Det är två veckor sedan.

De här två veckorna har varit som en enda dimma. Feber och hosta. Kräkhinkar och sjukhusbesök. Vi har sovit i stort sett en hel vecka, allihop. Erik var så hängig ett tag att hann inte ens orkade titta på tv. Det har aldrig hänt förut. Istället kröp vi ner under täcket i sängen och läste Bamse tidningar tills vi somnade.

Soffhäng hela familjen. Jag kollar nästan aldrig serier eller tv annars, men de här dagarna har vi hunnit kolla både det ena och det andra. Som hela senaste säsongen av Solsidan, Chernobyl och flera dokumentärer.  

Under de här två veckorna har jag knappt jobbat alls. Helt enkelt för att jag inte har orkat.

Huvudet har sprängt, febern har kommit och gått och så en sjuk fyraåring som ska pysslas om. Markus var hemma sjuk första veckan, sen har han åtminstone orkat jobba. Jag har ändå lyckats ganska bra med att vara i nuet. Att inte tänka på allt som inte blir gjort. Bara stryka feberhet panna, förlora mig i Bamses spännande sagor och lekt med Paw Patrol när orken infunnit sig. Det har varit ganska mysigt att få all den extra tiden tillsammans. Men februari var ju månaden då jag skulle göra så mycket.

Först var det Norge med Jennifer, som ju inte blev av på grund av storm och stängda vägar. Vi fick istället en helg i Tjautjas som var helt magisk. Men efter det har inget blivit av. Sofie Lantto och Sara Rönne var i Gällivare helgen efter och vi skulle mötas upp och jobba lite.

Jag skulle få visa dom Gällivare. Istället låt jag hemma med feber och ont i kroppen. Samma kväll som vi skulle ha setts fick vi åka in på barnavdelningen med Erik och spendera natten där. Vätskebrist till följd av febern. Han repade sig ganska fort och på måndagen fick vi åka hem igen. Som tur var. Men av mina planer med Sofie och Sara blev det ingenting.

I lördags orkade vi oss ut på en kort promenad just innan solen försvann helt. 

Nu under helgen som var skulle jag ha sprungit Höga Kusten Winter Trail, tjugofem kilometer genom vacker vinternatur.

Jag var hoppfull under veckan, kanske hinner jag repa mig så pass att jag åtminstone kan åka ner och heja på och träffa folk? Men på fredag morgon när jag vaknade var febern tillbaka. Huvudet sprängde. Finns inte en chans i världen att jag orkar köra sextio mil enkel väg i det här skicket, så jag fick stryka även den planen.

Det känns spontant som att jag har fått stryka ett streck över hela februari. Så många planer som inte blivit av. Men så tänker jag att det är så livet är. Oförutsägbart. Man gör planer, för att sen få göra om. Vi fick istället två veckor med massor av tid tillsammans. Långsam tid. Sån där tid som man nästan aldrig annars får. Ni vet, när man ligger i sängen och sorterar legobitar i timmar och helt tappar uppfattningen om tid. Äter när man är hungrig och sover när man är trött, utan en tanke på vad klockan är.

På söndagen tog jag mig ut och handlade och passade på att stå en stund i solen. Så skönt att den faktiskt värmer nu. Det är faktiskt inte mer än ungefär två veckor kvar tills vi har sol längre än Stockholm. Det ni! 

Februari blev inte alls som jag hade tänkt mig. Men det gör inget. Det blev något annat och kanske, kanske, var det precis vad vi alla behövde. Men nu är vi nästan helt återställda allihop och energin har återvänt. Dessutom skiner solen på morgonen när man vaknar nu och jag känner att våren är på väg. Nu kan det bara bli bättre!