”Varför sa du så där egentligen? Tror du verkligen att någon bryr sig om vad du tycker? Du pratade för mycket och tog för mycket plats. Du måste tänka på hur du uppför dig och vad du säger. Prata inte sådär högt, folk tycker att du är en bitch.
Men du måste våga säga ifrån också. Ingen får köra med dig. Varför sa du inte ifrån nu? Du är verkligen en mes. Varför tog du på dig den här tröjan idag? Den sitter verkligen dåligt.
Och håret ser inte klokt ut. Du borde ha klivit upp tidigare imorse så du hann locka håret. Du är verkligen värdelös på att kliva upp i tid, du kommer aldrig lyckas med något om du inte lyckas kliva upp tidigt.”
Alla har vi en inre kritiker som är mer eller mindre aktiv i vårt dagliga liv.
För vissa kanske den bara dyker upp vid enstaka tillfällen, för andra maler rösten mest hela tiden. För mig har det varit så. Under så många år av mitt liv har varenda liten sak jag gjort kritiserats, kommenterats och nedvärderats – av mig själv, i mitt huvud.
Ofta är vi så van vid att den där rösten finns där hela tiden att vi inte märker den, eller reflekterar över hur den påverkar oss. Vår inre kritiker vill egentligen samma sak som vår inre bästa vän. Den vill vårt bästa. Men kritikerns elaka röst kommer ur rädsla och osäkerhet. Rädsla för att vi inte räcker till, att vi inte gör vårt bästa. Att vi inte ska vara omtyckta eller passa in.
Kritikern vill vårt bästa, men den gör oss istället osäkra, rädda och dränerade på energi.
Det kan kännas mest logiskt att försöka tysta ner och inte lyssna på din inre kritiker.
Men jag vill uppmana dig att göra precis tvärtom. Att lyssna på din inre och allra mest kritiska röst kan kännas jobbigt och kanske rör det upp starka känslor och får dig att tillfälligt känna dig nedslagen.
Tro mig, jag vet hur det känns. Men för att minska tiden som den inre kritikern tar inom oss måste man börja med att göra sig medveten om att den finns där. Målet med att lyssna är att förstå var den kommer ifrån och vad den vill, för att kunna sortera ut och välja att prata med oss själva på ett mer kärleksfullt sätt.
Din inre kritiska röst är inte heller bara din egen. Den har byggts på under lång tid av dina egna osäkerheter och rädslor, men också av din omgivnings osäkerheter och rädslor likväl som samhällets normer och krav.
Det är lätt att lura sig själv att vi behöver den där kritiska rösten för att utvecklas och bli bättre som människor. Som om ingen någonsin utvecklats genom kärlek, förståelse och osvikligt stöd.
Till slut blir kritik det enda sättet vi kan kommunicera med oss själva på.
Varje gång vi inte agerar som, eller är den perfekta människa vi har förväntningar på att vi ska vara, kritiserar vi oss själva. Det spelar ingen roll om det handlar om prestationer på jobbet, saker vi tycker att vi borde hinna med i vardagen, sådant vi tror att vi ska ha åstadkommit i livet eller relationer vi har.
När jag inte presterar, agerar eller känner som jag tycker att jag borde, kritiserar jag mig själv. När jag kritiserar mig själv presterar och agerar jag sämre och känner ännu mer skam över mina känslor.
Hållbar utveckling och ett hållbart förhållande till oss själva kommer ur kärlek, medkänsla, förståelse och empati.
När vi känner oss älskade och trygga i att vi kan och får vara allt det som är vi och känna alla känslor, mår vi bättre och blir också tryggare gentemot andra.
För mig är naturen livsviktig, det är mitt sätt att skapa tid och utrymme för att lyssna inåt. Det var först när jag började gå långa nattliga promenader på Dundret för några år sedan som jag började höra mina tankar och känslor på riktigt, utan den där kritiska rösten som hela tiden gjorde att jag tappade modet.
Jag behöver fortfarande tysta och lugna stunder i naturen med jämna mellanrum för att lyssna inåt och våga lita och tro på det jag tänker och känner, utan kritik eller skam. Jag har blivit bättre på att bemöta mina osäkerheter och rädslor om att inte räcka till mer kärleksfullt, precis som vi skulle bemöta en nära vän eller våra barn.
Du gör ditt bästa och försöker alltid göra bra saker.
Det är okej att vara rädd, men jag vet att du fixar det här.
Det är okej att allt inte blir perfekt på en gång, du tränar och utvecklas hela tiden.
Börja jobba med din egna inre kritiska röst
För att bli mer uppmärksam på hur din inre kritiker låter, kan du under ett par dagar notera när rösten är som mest kritisk. Skriv ner på mobilen eller i en anteckningsbok, vad den säger och när. När ett par dagar har gått läser du igenom det du har skrivit. När är rösten som mest kritisk, kan du se ett mönster? Är det du säger till dig själv sant? Skulle du säga det här till någon annan? Kan du se någon annans rädslor eller normer i din inre kritiker? Håller du verkligen med om allt?
När du gjort dig uppmärksam på rösten, försök att aktivt välja att säga annorlunda till dig själv i de situationerna. Vi kan inte rå för den första tanken som kommer. Vi kan däremot välja hur vi agerar på det vi tänker och välja att göra annorlunda.
Vill du ha fler verktyg för att må bättre och våga leva lite mer?
Vill du lära dig mer om dig själv och få fler verktyg för att hantera oro, ångest, stress och dåligt självförtroende? Anmäl dig till min onlinekurs Live A Little More som släpps i årsskiftet 2020/2021 där jag delar med mig av de verktyg som har hjälpt mig att må bättre och våga mer i livet och hjälper dig få in mer LIV i livet!
